Nu var det länge sen. Alldeles för länge sen. Medan ni gjort annat på ert håll har jag flyttat till hus och varit på semester.
Vårt nya hus är vårt nya hem. Jag har kunna släppa lägenheten ur tanken. Den är nu bara ett fint minne. Huset är det nya. Vi älskar livet här. Svänga upp på vår egna lilla grusväg. Tors kusiner kommer och går som dom vill.
Dom bakar med mig i köket, fikar, sitter i kökssoffan och pratar om bus dom hittat på i skolan. Tor går ut och in som han vill. När han somnat tar jag på mig arbetskläder och målar en sväng på övervåningen. Vissa kvällar får jag huvudvärk av den inre stress jag känner när jag kommer upp på övervåningen. Så mycket att göra fast ändå inte. Men ytrenovering tar tid. Jag gillar inte när renovering tar tid. Den här övervåningen har varit färdig i mitt huvud innan vi ens flyttade in.
Å andra sidan fattar jag faktiskt nu vad man menar med att bo in sig innan man drar igång en renovering. Man kommer till insikt, inser att solen lyser in i ett visst fönster, att man vill använda en annan kulör och disponera ytan helt annorlunda.
I vår nya kommun kan man åka till affären och handla och tycka att det är trivsamt och lugnt. I Märsta var det bara hemskt att åka och handla. Stressigt och alltid mycket folk (en del uppskattar ju fart o fläkt men jag tillhör inte den kategorin). Ju mer jag får vara ifred ju mer harmonisk är jag. Det är det som är så bra med instagram. Där kan jag uppdatera flera gånger om dagen, ha en kontakt med yttervärlden men ändå få vara i min egna sfär.
Vi åkte på semester mitt i alltihop. Bland det bästa jag gjort. Sol, värme, mat i massor, tennismatch med snickarkillen, joggingtur på stranden och vattengympa som gjorde att jag hamnade i ett skrattflow. Kunde. Inte. Sluta. Skratta. Vi badade i havet, slängde oss i vågorna och tjöt av lycka. Åt glass och drack rosé om kvällarna.
En annan helg åkte vi upp till Hälsingland. Tog bort julpynt och sånt. Ooops. Nu längtar jag till midsommar för att få komma dit igen, sätta hundkex och midsommarblomster i en kanna på köksbordet. Äta sillunch med min lilla familj, åka fyrhjuling och äta en somrig tårta på kvällen.
Jag är så familjär så det är inte klokt.
Det här är en daimtårta. Det är tur man har bra grannar som hjälper till att fika. Den här kalasade Tors kusiner och kompisar på ute i trädgården en solig vårdag när vi var alldeles nyinflyttade.
Tor är arbetssam och händig, så som männen är i släkten. Här planterar han ärter som han fick av Vikeskärs inredning och ting.
Han är duktig må ni tro. Han står så plikttroget vid vattentunnan och ropar: "Meeer mamma, meeeer, maaaamma". Hans specialitet är just att vattna. Han har börjat prata och man blir ju så mallig över den lilla människan.
Titta vårt lilla hus. Det är väldigt mycket brunt över vårt hus men det kommer att ändra sig som ni kanske förstår. Jag är inte en brun person om man säger så. Vi kommer sätta upp ett falurött staket med vit grind. I den upptrampade mitten kommer vi ha en gång med singel med rabatter på vardera sida med pioner och höstanemon. En rosportal med honungsros kommer göra sig fint vid grindstolparna i sten.
Vi har fem äppelträd och ett körsbärsträd och jag kan inte mycket om trädbeskäring. Måste ta in experthjälp. Men jag behöver inte vara någon expert för att inse att det är helt ljuvligt med fruktträd i blom.
Vi åkte på semester och jag har aldrig uppskattat en resa så mycket som nu. Välbehövligt och helt otroligt kul. Här satt vi på terassen och åt frukost och middag. Till lunch satt vi vid havet några meter bort. Mobilen lät jag bli under hela veckan och plötsligt såg man tillvaron med andra ögon.
Att åka på utlandssemester innebär att man klär upp sig varje kväll vilket jag älskar. Finns inget skönare och mer kvinnligt än att bära klänning. Love it. Det är liksom m i t t plagg.
Hotellet hade en helt otrolig och genomtänkt trädgård. Rosorna fick mig att smälla av. Jag menar, kolla bara!!!
Tänk er själva att jogga till den här piren innan man intar en sju helsikes frukostbuffé.
Strandklädd i hatt. Så självklart i utlandet men inte alls lika bekvämt in sweden.
Att ta en långpromenad på stranden på eftermiddagen och rensa huvudet var så härligt.
Vi har åkt upp till Hälsingland. Städade bort julen och hamnade i ett somrigt flow. Det frodas i rabatterna och man blir lika glad när man ser att pioner och riddarsporrar överlevt vintern. Liksom pelargonerna som övervintrat i huset. Hur fint är inte vårt köksgolv?
Vi åkte till Mobackes i Bollnäs och lunchade. Här räkmacka och pärondricka. Nam nam.
Jag fick en fin spegeldörr av svärfar som jag använt som planteringsbord. Här får mina pellisar ny jord så dom men ny växtkraft kan möta ytterligare en säsong i Hälsingland.
Det är kul att laga mat i ett nytt kök som vi nu har i Häslingland. Visserligen halvfärdigt men helt fungerande.
Jag bytte kuddar i kökssoffan och tog bort fårskinn och julkuddar.
Jag klädde om soffan till naturfärgat linnetyg medan Christer gjorde äggröra till frukost. Tor sov. Om ni undrar var hela bakstycket till kökssoffan är kan jag bara säga att Tor lyckades slita bort det. Snickarkillen måste fixa.
Köpte en lite för dyr och lite för god nougat på Mobackes. Lyxigt lördagsgodis om ni frågar mig.
Det blev mors dag som firades såklart. Jag fick oerhört smakfulla och vackra smycken. Själv hade jag plockat blommor och slagit in en bok till min mamma, hängt upp vimplar och plockat in en bukett syrener som spred doft av sommar. På fikafatet serverades nybakad rabarberpaj.
Här har det planterats. Rolig syssla.
Bara en massa örter och kryddor.
Vi har galet många syrener på tomten. Vilket fönster man än tittar ut genom så svämmar det över av denna underbara blomma. Jag har bestämt mig för att ha ljusrosa pudriga pioner och vita syrener i min brudbukett. Nej, vi har inte planerat att gifta oss. Men det kan ju vara bra att veta ändå tänker jag. Skulle vi göra det gör vi det i lugn och ro utan en massa uppmärksamhet och folk.
Jag hittade en trästege i vårt uthus. Eller rättare sagt, Christer hittade stegen och jag jublade. Jag skurade rent den med såpa och nu är den vrålsnyggt lutad mot husfasaden.
Ser ni vad Tors ärter vuxit. Han kan han den lille trädgårdstomten.
"Tor sätt dig på trappan så får jag ta en bild på dig".
Så sätter sig han där, min lille kille. För två år sedan var jag höggravid och var redo att föda vilken dag som helst. Helt otroligt alltså.
Ses! Madeleine
